10 frågor till äventyrsresenärer @roadbunnies

Female Solo Travel har varit på allas läppar ett tag nu och har länge varit mer än bara en flyktig trend. För sina 3 000 följare (november 2021) delar Sophia och Madeleine från @roadbunnies med sig av spännande resestunder och sin intima vänskap. Samtidigt visar de hur man gör när man reser ensam - packa väskorna och ge dig ut på en vild resa!                                                                     

Madeleine och Sophia kan inte resa utan sin Helga. En gång i månaden åker de på upptäcktsfärd genom Europa i sin Skoda Fabia. På Instagram delar de med sig av sina intryck och upplevelser utan att dra sig för att ta sig själva i kragen. Ett bra underhållningsprogram som vi gillar att följa.

Våren 2022 går äventyret in i nästa omgång. Helga får stanna hemma, men TripLegend kommer att vara med för första gången när Madeleine åker till Kirgizistan. Biljetten till denna resa vann hon i vår förra tävling. För att fira detta tog sig tjejerna från @roadbunnies lite tid för en exklusiv intervju när de traskade till Frankrike med Helga för att återupptäcka nya och gamla hörn. De trotsar kylan och är utrustade med tjocka jackor och mössor, och de strålar - en underbar reaktion som än en gång visar oss @roadbunnies öppna och varma natur.

Idag tar vi en titt bakom kulisserna på @roadbunnies i 10 frågor.

Ni två verkar vara väldigt genuina och roliga tjejer, läsarna skulle definitivt älska att få veta mer om er! Varför berättar ni inte lite om er själva?

Vi heter Sophia och Madeleine. För ett år sedan började vi åka på roadtrip i Sophias bil, som vi kallar Helga. Vi har rest över hela Tyskland och i år var vi också på turné på Balkan. Vi körde från Köln och Düsseldorf till Albanien. Sådana resor gör vi en gång i månaden över en helg. På sommaren kan det också vara en tvåveckorsresa. Det är det vi gillar mest att göra, det är det som gör oss kompletta.

Helga är en Skoda Fabia, som jag (Sophia) köpte för fem år sedan. Ingen hade då kunnat ana att hon så småningom skulle bli en mikrocampare. I slutändan var det vår vänskap som satte kursen. Vi bodde inte tillsammans på ett tag och träffades sällan. Medan andra träffar sina vänner för att dricka kaffe, åkte vi på stadsresor tillsammans. Ibland i Prag, ibland på Mallorca eller vart vi nu ville. Vid något tillfälle hamnade jag i Düsseldorf och Madeleine i Köln. Äntligen var vi närmare varandra. Och det var så vi började "roadtrippa". På vår första resa till Holland upptäckte vi att Helga är ett mycket bra ställe att sova på.

Hur kom det sig att ni reste tillsammans med Helga?

Förra året bestämde vi oss spontant för att göra en roadtrip genom Frankrike och lånade en Ford Tourneo Custom speciellt för denna resa. Vi lade en madrass i baksätet och tog bort sätena. Efter 8 dagar runt kusten insåg vi att camping är vår grej. Ingen hade förväntat sig det av oss, särskilt inte våra föräldrar. Men det var därför vi sa: OK, låt oss campa i Holland. Vi hade inte ens hunnit ställa i ordning när vi överraskades av en rejäl storm. Madeleine blev bokstavligen bortspolad, inklusive sitt tält. Allt var blött, verkligen allt! Det stod snart klart för oss att det inte skulle fungera att campa här. Envisa som vi är hade vi dock inte råd att åka tillbaka. Så vi gjorde det bekvämt för oss i Helga. Det var inte den bästa natten, men vi sov bitvis väldigt bra. Nu gällde det bara att göra det hela perfekt. Vi lär oss helt enkelt något nytt på varje roadtrip.

Hur länge har ni känt varandra och hur kom det sig att ni blev vänner?

Vi har rest tillsammans i 5 år. År 2016 gjorde vi barnanimationer på Mallorca och lärde känna varandra mycket väl. Jag (Sophia) gick med i teamet. Vi bodde också tillsammans där. I slutändan delade vi en lägenhet som ett par och hade varsitt rum. Men efter ca 2 veckor flyttade jag in min säng i Madeleines rum och vi tryckte ihop sängarna så att vi inte behövde sova ensamma. Om inte någon var sjuk, då sköt vi isär dem lite så att vi inte skulle få det. Vi var ovanpå varandra 24/7. Även när familjen kom, följde den andra alltid med. Det var så vänskapen utvecklades, och den har fungerat i 5 år nu.

Blir det ibland lite trångt och utmattande i Helga?

Vi pratade faktiskt om det häromdagen och insåg att vi under dessa fem år av vänskap aldrig någonsin har gnällt på varandra eller ens grälat. Saken är den, tror jag, att vi är likadana i de saker vi tycker. Vi har också samma åsikter. Ibland behöver vi inte ens prata med varandra. Vi är båda precis så i vänskap, vi svarar alltid på varandra. Även om vi i början tycker att idén inte är så bra, går vi in i den och inser i slutet att den kanske var bra eller inser tillsammans att idén är dum.

När ni sitter i bilen hela dagen under en längre tid, händer det då att ni börjar bråka? Har du några tips till våra TripLegends om hur man undviker detta?

Jag tycker också att det är superviktigt att alltid se till att den andra personen mår bra, vad den andra personen har att säga och att alltid lyssna på båda åsikterna. Kommunikation är A och O, så om du har problem någonstans måste du definitivt prata om det. Det gjorde vi alltid så fort något hände.

Du är också på väg med Helga just nu, kan du berätta lite kort om det?

Vi ville faktiskt göra detta (Frankrike) under en lång tid, men på grund av Corona fick vi inte åka till Frankrike, eller snarare var siffrorna delvis för höga för oss. Nu har saker och ting lugnat ner sig lite. Därför bestämde vi oss spontant för att utforska Norra Vogeserna, ett mycket speciellt naturreservat i norra Frankrike, från fredag till söndag kväll. Här finns många slott, stora skogar och fantastiska klippor.

Vi körde ner i går, vilket naturligtvis var ett absolut misslyckande. I morse, när vi ville åka till slottet i soluppgången, insåg vi att vi redan hade varit här och bara vänt halvvägs eftersom det var för mörkt. Då tänkte vi bara: "Det finns inget slott här". I dag i ljuset insåg vi att det faktiskt finns ett här och att det dessutom är mycket vackert. Men resan slutar inte här. (Sophia och Madeleine skulle vilja vandra, till ärtklipporna, titta på solnedgångar och utforska Luxemburg).

Ni två gör ett mycket självständigt och starkt intryck på mig. Tyvärr får kvinnor ofta höra att de ska vara extra försiktiga när de reser. Har du redan stött på sådana fördomar och hur reagerar du i så fall på dem?

Tyvärr hör vi det väldigt ofta. Särskilt eftersom vi älskar att resa på Balkan. Men vi är också två kvinnor som älskar att utforska arabländerna, så vi får verkligen höra det ofta. Jag menar uttalanden som: "Är du inte rädd? Det är farligt att sova i bilen". I princip tycker jag att det är lite svårt. Naturligtvis är detta bekymmer som kanske också är viktiga. Man bör fundera över om det man gör är farligt eller inte. Problemet, tror jag, är att bara för att jag är kvinna så är det jättesvårt att säga att det är farligt för dig. Många kvinnor blir rädda av det här och då vågar de inte resa mer. I princip bryr sig inte brottslingarna om vilken bil de bryter sig in i och rånar. Det är därför vi tycker att du ska prova allt själv och inte låta andra människor berätta för dig vad du ska göra. Balkan var en dröm, människorna var supertrevliga och några av dem visste till och med att vi sov ensamma någonstans. Ingen bröt sig in i bilen. De var alla super gästvänliga människor, det var en dröm. Ibland har jag ett större problem i Tyskland när jag går över gatan. Vi tycker bara att det är synd att man som kvinna alltid måste vara orolig.

Skulle du säga att ditt sätt att resa genom Europa hjälper dig att resa på ett mer hållbart sätt?

Vi har ännu inte flugit i år, men vi vet också att det skulle vara mer hållbart att resa med tåg. Men vi måste vara ärliga och erkänna att det är allt annat än lätt att planera våra önskade rutter helt via järnvägsnätet. Det är därför vi hävdar att vårt sätt är mer hållbart än vissa andra. Vi ser också till att laga mycket själva med regionala produkter. Vi har det inte heller förpackat i plast utan har alltid en egen flaska med oss. Du behöver ändå inte plastflaskor, vi föredrar att fylla på vårt eget vatten.

Hållbart resande för oss och bland campare är att lämna en plats som du hittade den eller till och med vackrare! För oss är det viktigt att lämna platser så vackra som du vill se dem. Att du alltid tar med dig skräp, ibland inte ens ditt eget. Att man inte kör längs landsvägar, utan bara på sidan eller på de vägar som tillhör dem. Det hör också till aspekten av hållbart resande: att du är uppmärksam på miljön och omgivningen.

Även kulturellt - har du några lokala fördelar av att resa med bil? Om ja, vilka är de?

Otroligt många. Vi gillar att äta frukost i bilen och bara lämna bagageutrymmet öppet. Sedan har vi ofta haft situationen att folk bara sätter sig ner med sina campingstolar, vilket är coolt. Men vi lär oss också mycket av människor i allmänhet. På Balkan satte folk till exempel färgglada handdukar över sina bilar för att hålla solen ute. Det gjorde en sådan skillnad! Det var helt fantastiskt för oss. En gång kunde vi inte ta oss upp för ett berg med Helga och då var någon tvungen att hjälpa oss och köra upp Helga.

Vi har också lärt oss så mycket. När vi var i Albanien hängde det till exempel massor av gosedjur från husen. Vi blev jätteförvånade över det, men sedan lärde vi oss att gosedjuren skyddar oss från det onda ögat.

Madeleine, du vann vår tävling till Kirgizistan, - hur kom det sig att du ansökte om den och hur förbereder du dig inför resan?

Det var en ren tillfällighet. En av mina favoritfotografer var i Kirgizistan och jag såg bilderna. Det slog mig hur otroligt vackert det här landet är och att jag skulle vilja åka dit på egen hand. Från och med då sa jag att jag absolut måste åka dit. Min gamla sambo är född i Bishkek och har alltid bekräftat hur vackert landet är. Men jag har inte lyckats åka dit förrän nu eftersom jag inte har haft så mycket tid. Men jag ville verkligen vara där nästa år på min födelsedag. Min födelsedag är nu en vecka efter resan. Det är coolt. När jag såg meddelandet om att jag vunnit visste jag att det var ett tecken! Ärligt talat hade jag redan glömt bort att jag hade deltagit. Jag hade också berättat för Sophia då att jag hade kommenterat, men det hade bara fallit mig ur minnet igen.

Jag ser mest fram emot den andra eller tredje dagen. Att bygga jurten och det där med örnen. Det är helt enkelt en upplevelse som jag aldrig skulle kunna få på det sättet. Med den lokala guiden hoppas jag kunna se saker som jag normalt inte skulle kunna se, eller få insikter som inte skulle vara möjliga som en vanlig turist. Helt enkelt för att få en djupare inblick i kulturen. Jag ser också fram emot skillnaderna mellan huvudstaden och hur det sedan kommer att vara på landsbygden.